Skrivet av Bo o Aase., den 10. maj, 2009

Prag med Annika maj 2009.
Stort tack till Dig Annika för en fantastik resa!
I detta tack innefattas även våra medresenärer!
Man skulle kunna skriva en reseberättelse, men åk dit istället....
Bo och Aase.

Skrivet av Gertrud, den 11. feb, 2009

Kan man verkligen lita på väderleksrapporter, denna den ständiga fråga diskuterades lite löst på P-platsen vid Skabersjö innan vi gav oss ut på lätt tur i Bokskogen söndag den 8 febr 2009.
Det var ju lovat SOL! Ett fenomen som vi länge längtat efter men ständigt snuvats på - men se! - helt plötsligt glimmade det till av solstrålar i topparna på de kala bokträden, det darrade till i de torra löven på de buskiga småbokarna, som hade också de länge väntat på ljuset. Genom skogen på stigar som vår turledare sedan länge känner, fram till backen vid den lilla sjön där vi intog en kopp förmiddagskaffe och njöt ljuset, det grönaste som fanns denna dag var barrträdens täta murar,men även de tycktes ljusare i solen. Gäss hörde vi och svanens vingar susade över våra huvuden, småfåglar kvittrade och vid Torups slott fanns det massor av andra skogsflanörer. Vår färd ställdes till Statarmuseét och den väntande soppan i stugvärmen, nybakade bullar därtill, kaffe med liten kaka. Gott!
Karamellstrutarna, inköpta i museéts lilla butik, hördes prassla när ägarna till desamma smög i sig litet extra sockernäring för turens sista bit, vår på morgonen ganska tomma P-plats var nu fullbelagd, solen hade lockat ut fler än MLV-arna. 37 st var vi, turledare Bengt och Kö-kvinna Margit tackades för gott arbete.

Skrivet av Sven Bodenhoff, den 26. jan, 2009

Idag söndag 25 januari var det vandring vid Äsperöd någon mil utanför Sjöbo mot Simrishamn. Färden började 1,5 timmar senare än vad som är den vanliga tiden och det var populärt.
Dagens turledare Lena Hammar, som hade hjälp av Margit Gustafson, hälsade alla välkomna och berättade en hel del om de byar vi åkte genom och även en del om vad som väntade oss senare under dagen.
Vi var 47 st vandrare som hade mött upp och vi fick en trevlig vandring med mycket information om Äsperöds gamla stationshus, banvallen, den nedlagda järnvägen och Hörjelgården. Vi tittade även på Lenas jättetrevliga hus.
Lena hade gjort ett stort arbete med att ta fram all fakta som hon sedan lät oss ta del av.
Ett jättestort tack TACK Lena och Margit för dagens fina vandring.
Sven B.

Skrivet av Ingrid Carlsson, den 28. okt, 2008

Vad gör man en regnig och blåsig söndag i oktober? Sitter hemma och klagar på vädret? Neej!
Man tar regnkläderna på, packar ner matsäcken och åker med MLV-bussen till Brösarp tilsammans med 42 andra vandrare.Vi gick upp och ner för backarna, genom härliga bokskogar, över hedarna på Drakamöllan och tillbaka till Piraten och Sune.Och det regnade, hela dagen och blåste friska vindar, men vi kämpade på och mådde jättegott.De vackra utsikterna som våra kära färdledare berättade om får vi se en annan gång, de finns ju kvar. Det var en utmärkt dag att testa regnkläder.Mitt nya ställ visade sig fungera perfekt,andra vandrare var kanske lite fuktiga, men alla var nöjda och glada när vi åkte hemåt.Varmt tack till våra turledare!

Skrivet av Kerttu Larsson, den 8. okt, 2008

Tack Mathias för en fin repetition på Kinnekulleresan. Det var som att återuppleva turen
på nytt nu när det är höst

Skrivet av Gertrud Berg, den 9. sep, 2008

Det var lovat regn, regn och skurar!
Och tänk! det blev så, redan vid start och samling kunde vi upptäcka att samtliga väderspåmän haft rätt. Söndagen den 7 september 2008 skulle bli våt.
Men vad hindrar en MLV-are, 24 st samlades vid starten för en tur runt Sövdesjön.
12 km, lätt till medelsvår, men ingen hade förvarnat oss om de många stättorna med dubbelhinder och med elstängsel försedda.
"Varning för tjuren" stod det vid inträdet på ängen,
när vi gick ut fick vi upplysningen att "tjuren kan hjälpa dig om du inte fixar det själv" ungefär.
Av tjurens syntes dock icke ett spår, men hans reserverade utrymme i världen låg vackert med fri tillgång till Sövdesjön som just när vi passerade var grå och dyster och i fjärran låg höjderna gömda i dimman. Där gömde sig säkert också de fåglar vi tänkt oss få se, men inte hade vi tid till utsikter, vi skulle ännu en stund fortsätta kliva över stättor. Raska, unga män hjälpte oss över eller under, stundtals hördes ett lätt förvånat utrop då man stötte emot strömmen, men alla överlevde och fick en underbar rast nere vid sjökanten ungefär mitt emot den kulle som tidigare varit vår utsiktspunkt. Här satt vi nu och skalade av oss de våta regnplaggen alltmedan solen sken över den vackra kullen, undran framlades om det var vi vandrare som gick fel eller möjligen solen.
Tvenne friska kvinnor passade på att mäta vattendjupet i sjön, förgäves vadade de ut för att doppa sig men fann snart att bästa sättet var att lägga sig ner och med armarna mot botten förflytta sig, ty sjön var inte särskilt djup.
Vidare genom skog med stora härliga bokstammar snart avlösta av små, på tillväxt stående lärkträd, en och annan vandrare med ögon känsliga för svamp fann sig pålägg för en kvällsmacka medan andra förgäves drömde om kantareller av vilka vi icke sågo ett minsta spår.
Vi passerade den del av sjön där fiskare höll till,vi fick höra historier om VAD man kunde fånga men såg inte ATT man fångat något.
Men vad då då, nu lyste solen och framme i Sövde passerade vi Musteriet där ett vackert spaljeäppelträd klättrade längs väggen och bar de
de mest underbara frukter. Kyrkan, de små husen och ner tll badplatsen där det fanns folk på bastubryggan, en kopp kaffe och ner mot sjökanten igen där den fina stigen på vilken man leder in Skåneledsvandrare förde oss till slutmålet.
Cirkeln var sluten, en härlig vandring var tillända - och regnplagg de torkar ju igen.

Skrivet av Gertrud Berg, den 14. aug, 2008

Det finns så mycket att berätta om en förening som
Malmö-Lunds Vandrarlag. Det händer så många
fantastiska saker, det är så många engagerade och
duktiga personer som hittar på det ena äventyret
efter det andra, så många som ger sig
tid att visa oss andra på nya, för oss oupptäckta
små smultronställen både i vårt närområde och längre
bort. Det gäller att kunna hitta de där platserna, i en
natur som ständigt förändras, efterhand som våra städer
och förorter byggs ut blir det svårare och svårare att
finna tystnad och orörd natur.
Och ändå hittar man gång på gång nya platser, eller
kanske ”gamla” platser som nästan glömts bort,
oftast för att de ligger så nära att man inte tänker på
dem i samband med vandring.
Hur skall man då kunna hitta ständigt nya upplevelser
i en värld som ändras så snabbt som vår?
Ett tips till er som vill försöka är att ta en titt i den
fantastiska skatt som finns bevarad i
Vandrarlagets hävdaböcker!
Vad då hävdaböcker?
Ända sedan föreningens begynnelse fram till
50-års jubileét har det skrivits hävdaböcker.
De förvaras uppdelade på styrelsemedlemmarna
men är faktiskt till för att ALLA medlemmar i MLV
skall kunna få chans att läsa dem, att uppleva det som
inte längre kan göras på samma sätt, men som skulle
kunna användas igen och igen, i omarbetning till den tid
som råder nu. Låna dem, läs dem, förundras över hur
mycket man kunde göra längre tillbaka i tiden då de
för oss så väl anpassade kläderna, vandringslederna
och inte minst tält och därtill hörande utrustning
inte fanns i de lätta och lättskötta material som
finns nu. Läs om den tid då man cyklade till Frostavallen
på lördagseftermiddagen med tältet fastspänt på pakethållaren,
ett tält av bomullsväv, därtill en sovsäck fylld med vadd
och ett fåtal klädesplagg att byta med om det värsta
skulle inträffa. Det gjorde det, hela helgen regnade det,
men vandringen genomfördes, natten tillbringades
i läckande tält och på söndagskvällen cyklade man hem igen,
ty jobbet började på måndag morgon.
Start först på lördag eftermiddag? Jo men visst, man arbetade
halva lördagen på den tiden.
MLV:arna var entusiaster redan då! Precis som nu!
LÅNA HÄVDABÖCKERNA!
De är inte skrivna för att samla damm på en hylla,
undanstoppade för eftervärlden för att glömmas.
Kontakta någon i styrelsen eller någon av oss ”gamla”!
Vi kan tipsa om dem!
Läs t ex om färdledaren som steg av tåget och tog alla
deltagarna i hand och drog iväg med dem
”till det räckte mina bägge händer, ty vi var bara tre personer”.
Läs om den tid då kassören med iver samlade in
medlemsavgiften personligen,
det kostade då 5:-/år att vara medlem!
Läs om entusiaster som drog iväg med oss,
villiga därtill, på tältvandringar, på cykelturer,
på weekendresor och inte minst på resor som
förde oss längre ut i Europa och världen, läs om fjällturer
höst och vinter, läs om glada vandrare
i olika situationer på massor av olika platser!
Läs dem!
De förtjänar att få låna lite av din tid!

Skrivet av Gertrud Berg, den 26. maj, 2008

Rapport från en världsstad full av minnen – inte minst svenska sådana.

Lyckliga ni som har ert roliga kvar!
Ni som kommer att få vandra i härliga skogar på fina stigar,
ni som kommer att få njuta utsikter över en av världens vackraste
städer, ni som kommer att få uppfriska era historiekunskaper
från olika tider i livet, ni som kommer att få möjligheten att
sitta på ett gatucafé och njuta lyckan av att bara titta på folk,
ni som kommer att finna glädje i att gå in på ett museum
kanske eller varför inte rent av i en stor, vacker kyrka
och beundra både konstverk och skönhet.
Som om det inte vore nog –ni kommer att få upptäcka glädjen
i att försöka hitta en restaurang som kanske kan servera er något
som ni aldrig tidigare smakat, eller en variant av något ni
väl känner till, ni som kommer att få gå i staden
och tillsammans med massor av andra människor från
jordens alla hörn glädjas och förundras över hur mycket
som finns kvar av det gamla i denna av så många krig härjade stad.
Allt detta och mycket därtill väntar.
Ty jag har intet nämnt om alla de underbara trädgårdarna med sina
botaniska sevärdheter förutom alla konstverk som är placerade här.
Heller har jag intet nämnt om alla byggnader som med sin
storlek, sin placering och alla sina fantastiska utsmyckningar
gläder varje turists öga.
Gå stilla och njut!
En stad med små smala gränder, en stad med kullerstens-
belagda gator, med hus som rustats upp för att kunna bebos igen,
med hus som ännu inte helt färdigställts, men arbetet är i full gång.
En stad i vilken man flanerar som om man deltog i en film, ty filmer
både har spelats in och spelas fortfarande in i denna stad.
Så upptäckte jag faktiskt att jag hux flux stod i samma gata som
Wolfgang Amadeus Mozart bodde i- nåja, inte på riktig
men i den film som gjorde sitt segertåg över världen för inte
länge sedan, den som jag sett om och om igen och numera
känner mig riktigt hemma i.
Sen kan man ju nämna folksamlingen på torget – vid varje helt klockslag.
Det gamla uret lockar tusentals människor varje dag, första gången kanske
man tittar på uret och det lilla skådespel som utföres, gångerna därpå
skulle jag rekommendera er att titta på människorna som trängs framför
tornet och som ser det mesta via sin kamera.
Vilken upplevelse!
Och ändå har jag inte berättat allt för er!
Något måste ni själv upptäcka!
Er guide kommer att ge er massor med historia och kultur, många
berättelser sammanknutna med Sverige och svenskarna.
Lyssna till er guide – Hon är kunnig och känner varmt för det
man kan se och uppleva i denna stad.
Vilken stad?
PRAG naturligtvis.
Vilken guide!
ANNIKA naturligtvis.
Tack för att vi fick följa med – det gav mersmak

Gertrud

Skrivet av Gertrud Berg, den 26. maj, 2008

Vårens Venskapsvandretur med DVL/Lyngby.
Söndag den 25 maj 2008
Likt en ringlande orm gav sig to-og-halvtreds (52) danskar
och svenskar (25 st)
ut på de små stigarna från Lyngby mot slotten i trakterna runt
Furesjö och Bagsvaerd sjö. Längs med av dy fyllda diken med
rikt blommande vattenväxter, (kallan fanns men blommade
ännu inte) som i en grön, skön djungelliknande värld gick vi.
Ronny Honore (trots namnet en kvinna) gick i spetsen,
Jytte Kreiborg förflyttade sig fram och tillbaka allt under
Per Kronerts (stopp- och fösapågubbe) milda överinseende.
Sköna vyer över Mölleån där söndagsfria danskar paddlade kanot
och med mer eller mindre gott resultat tog sig i och ur båtarna.
Mest syntes detta vid lyftet förbi ett av hindren i ån.
Det ofrivilliga badet där avståndet mellan båten och fasta land
tänjdes ut i det synbart oändliga innan personen ifråga
drogs upp på land, se det gav lite extra krydda åt intaget
av "den lille" på gräsmattan mittemot.
På kullen vid Furesjön fick vi en något kortare lunchpaus
än den som brukar bjudas MLV:are,
men vi hann med att få fyllt på de kalorier vi mycket tidigare satt i oss.
Längs sjökanten in i bokskogar med solljuset glittrande i de fräscht
gröna bladen, vid varje liten inhämtningspaus kunde man
se deltagarna
rada upp sig i skuggan – se det var sommar!
Vid Sopienholms slott fanns tillfälle till cafébesök om
det egna kaffet skulle ha tagit slut. Lugn och rofylld miljö
med många besökare som tog tillfället i akt att njuta solskenet, det intensiva.
Vid roddarstadion i Bagsvaerd sjö kunde vi se de danska OS-hoppen
i rodd träna febrilt alltmedan Jytte berättade den fascinerande
historien om ”Det Norske Hus”.
Vidare tillbaka till slutstationen, Oliver 9 år, började känna
av turens längd i benen och vi, han och jag, var överens om att
”om pengarna i Danmark är värda mer än våra pengar så bör även deras km vara längre ju…eller”.

Dagens höjdare var inte bara det vackra vädret utan än mer den lille, av tidens tand och årens gång märkta mannen som vid åsynen av de många kvinnorna i vårt långa led utbrast:
”Er der ikke nåen enke i den lange rekke? Jeg mangle en enke!
Er der virkelig ikkc en endaste enke ibland dem?”

Nej, han skulle inte mangla en änka, han saknade en, men damerna
i ledet log lite i smyg och besvarade inte hälsningen.
En härlig dag i det ”skönne Danmark”.

Skrivet av Mathias Steuch, den 12. maj, 2008

Skrivet av Mathias Steuch, den 12. maj, 2008
KINNEKULLE, KRISTI HIMMELFÄRDS HELGEN 2008

Vi var 47 förväntansfulla MLVare som tidigt första maj satte oss i bussen i Malmö och Lund. Vår "Huschaufför" Sune körde oss norrut på E 4an och vid "Laganrasten" hade vi vårt första stopp för förmiddagskaffe invid Lagan-åns ringlande fåra.
Vid Jönköping styrde vi västerut och passerade snart in i Västergötland där vi stannade till för lunchpaus vid Gudhem Kyrka och Klosterruin. De var placerade på en höjd och där hade vi en imponerande utsikt över nejden. Det blåste en kall vind men vi fann lä bland Klostrets många rum, där vi kunde avnjuta våra medhavde matsäckar, precis som många andra resande gjort sen det grundades på 1100-talet.
Efter Lunch var det inte långt till Hornborgasjön's Naturrum där vi kunde se bildspel och få info om sjön och den omväxlande flora och fauna, både över och under sjöns yta. Även där var det förstås vackra och intressanta omgivningar.
Nu var det tid att åka vidare direkt till Falkängens Vandrarhem i Hällekis där vi skulle bo i ett antal hus som låg på rad längs gatan i en gammal bruksmiljö, mycket pitoreskt, och en levande hantverksby. Vi installerade oss i våra rum, 2 eller 3 tillsammans.
Då det blev dags för middag samlades vi för gemensam avmarsch till Carinas Restaurant där vi skulle avnjuta våra kvällsmål. I dagarna 3 fick vi fantastisk mat och trevlig betjäning av Carina och hennes flickor.
DAG 2. Efter frukost och iordningställande av matsäck begav vi oss av med bussen till utgångspunkten för våra vandringar på Kinnekulle. En kortare och en längre vandring med ledare var planerad varje dag, med möte någon gång efter lunch där vi hade gemensamt program på e.m. och hemfärd med bussen.
Dagens vandring avslutades vid Husaby Kyrka, som anses som en av landets allra märkligaste kyrkor och första Domkyrka, och Sankt Sigfrids Källa som ligger strax intill. Ännu äldre Hällristningar fick vi också skåda.
Historiens vingslag känns verkligen kring Kinnekulle !!!
DAG 2. Startade vi ut en halvtimma tidigare än
dag 1. MLV-vandrare kan inte sitta still, utan måste iväg! Det var disigt på morgonen men blev klart och soligt framåt dagen. Efter lunch träffades vi vid "Munkängarna" som är ett väldigt speciellt och vackert naturreservat med en frodig undervegetation av Ramslök, och nästan alla svenska lövträd representerade.
Här serverade Kerstin den berömda Kinnekulle-kakan.
Sen tog vi oss up till den allra högsta topp där det även finns ett Utsiktstorn där man har en fantastisk utsikt över området.
Återfärd till Vandrarhemmet gick med buss eller ned för backen längs Kinnekulleleden.
4 maj, hemresa. Började med vanliga Vandrarhems-bestyr. Städa rummen, frukost + matsäck.
Efter att alla hade packat in sig i bussen, drog vi iväg söderut, denna gång via västra vägen.
I Kinna hade vi Lunch-paus i Assbergs Raviner som ligger längs Viskans branta dalgång. Ett fantastisk naturreservat.
Eftermiddags kaffe hade vi vid Åkulla Fritidsgård, vid en vacker sjö i ett av Hallands vackraste Bokskogs-områden.
Sen var det raka vägen hem till Skåne där vi landade i Lund-Malmö kring kl 18-19 efter en utflykt full av upplevelser.
Mathias, Färdledare.